Äganderätten är en grund för vårt samhällsskick, marknadsekonomi och företagande. Den skapar förutsättningar för långsiktiga investeringar som är avgörande för landsbygdsföretagandet. Långsiktigheten resulterar även i ett hållbart brukande eftersom markfastigheten ska överlämnas till nästa generation i bättre skick än vad den var tidigare. Äganderätten möjliggör kontinuerligt och långsiktigt förvaltande av en fastighet. Därför är det viktigt att värna den.

Sveriges Jordägareförbunds medlemmar förvaltar tillsammans ca 1,5 miljoner hektar mark och skapar tusentals arbetsplatser på landsbygden. Genom ett långsiktigt, hållbart förvaltande av denna mark skapas nytta för människor och natur.

Äganderätten har de senaste decennierna stärkts juridiskt, inte minst genom EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och dess egendomsskydd. Den borde vara självklar men ändå upplever vi att den alltmer ifrågasätts och urholkas på grund av strandskydd, avverkningsförbud, olika intrångsärenden m.m. samt en myndighetsutövning som alltför ofta kringskär egendomsskyddet.

Det behövs därför både övergripande och specifika förändringar i äganderätten.

I den här publikationen presenterar vi konkreta reformer på hur äganderätten kan stärkas och utvecklas. Vi hoppas att våra förslag kan bli en ledstång för beslutsfattare som kan inspirera till de förändringar som är nödvändiga för att säkra grundförutsättningarna för de gröna näringarna.

Ägandet är mångfacetterat med många dimensioner. Förslagen omfattar därför ett flertal verksamhetsområden. Här är Sveriges Jordägareförbunds förslag på hur äganderätten kan stärkas och främjas under kommande mandatperiod.

Se över hur EU-lagstiftning implementeras i Sverige med syfte att öka det övergripande samhällsperspektivet.

Idag förbereds implementering av EU-lagstiftning ofta på myndighetsnivå. Genom det förfarandet används ansvarig myndighets expertkunskap inom respektive sakområde för att ta fram ett förslag för hur den nationella implementeringen kan genomföras. Det innebär dock att ett vidare samhälls- och nationellt perspektiv inte alltid tas tillvara utan blir snarare präglat av myndighetens synvinkel. För att i högre utsträckning ha ett övergripande, nationellt perspektiv föreslås att en utredning tillsätts för att se över möjligheten att en större del av implementeringen av EU-lagstiftning sker på departementsnivå.

Utökad användning av regleringsbrev.

Regeringens regleringsbrev till myndigheterna är ett effektivt styrmedel som idag används alltför sparsamt när det gäller frågor som rör markanvändning. Genom att i högre grad använda regleringsbrev kan regeringen ge tydligare och mer konkreta uppdrag till berörda myndigheter.

Inför inga nya regelverk som försvagar äganderätten.

När nya regelverk som berör äganderätten bereds behöver förslagen konsekvensbedömas för att utröna om de på något sätt inskränker ägandet eller brukandet av mark. Om det visar sig vara fallet ska förslagen revideras för att undvika en försvagad äganderätt.

Inför ett jordbruksavdrag.

Det svenska jordbruket kommer aldrig nå en ökad produktion om det inte kommer mer medel till primärproducerande företag. Företagen måste få ersättning för att producera mat med de höga lagkrav som finns i Sverige. I betänkandet Vägen mot fossiloberoende jordbruk föreslår utredningen att ett jordbruksavdrag införs. Sveriges Jordägareförbund är positivt till modellen och införandet av ett årligt jordbruksavdrag. Förbundet föreslår dock att det föreslagna skatteavdraget utökas med 4% för att långsiktigt stärka livsmedelsproducerande företags konkurrenskraft i enlighet med uttalade målsättningar.

Ett jordbruksavdrag på 11% skulle årligen tillföra ca en miljard årligen till svenskt lantbruk.  Det skulle minska lantbrukets sårbarhet och öka företagens likviditet, lönsamhet och konkurrenskraft

Gör en översyn av stickåret 1952 för schablonbeskattning vid överlåtelse av fastighet.

För att underlätta beräkningen av det skattemässiga ingångsvärdet på fastigheter justerade man 1976 schablonregeln för vinstberäkning vid försäljning av fastigheter bestående i att man kan välja mellan faktiska förvärvsrelaterade kostnader eller ett schablonvärde bestående av 150 procent av 1952 års taxeringsvärde (det så kallade stickåret). Stickårsreglerna förenklar därmed kapitalvinstbeskattningen genom att anskaffningsutgiften bestäms till en viss procent för stickåret, och genom att förbättringskostnader före det året inte beaktas.

Detta innebär avsevärda problem för speciellt jordbruksfastigheter då de i relation till sitt värde är lågavkastande och ofta överlåtes genom arv eller benefikt fång för att möjliggöra fortsatt drift. I nuläget tvingas många svenska jord- och skogsbrukare in i en situation där man äger tillgångarna i enskild firma men driver verksamheten i ett driftsbolag. Skattesituationen ser sådan ut att man i praktiken inte kan ta ut medel för amortering av lån på ett effektivt sätt utan drabbas av beskattning på upp till ca 62 procent i de fall där man äger tillgångarna i enskild firma, vilket är det normala. Resultatet blir att det är svårt att på ett effektivt sätt få fram medel för amortering vilket även vid belåning som i relation till marknadsvärdet framstår som låg uppstår avsevärda svårigheter att över tid uppnå den soliditet som krävs för att vi skall uppnå ett läge med sunt finansierade verksamheter. Bara denna effekt är skäl att agera skyndsamt.

Problemet är stort och tilltagande då medelåldern för en ägare av en jord- eller skogsbruksfastighet idag är ca 65 år, vilket innebär att vi inom den närmsta 10-20 års perioden kommer se ett antal ägarskiften där den skattemässiga problematiken bara kommer att öka. Detta gäller speciellt de fall då fastigheter överlåts genom arv eller annat benefikt fång.

Förbundet föreslår att det görs en uppdatering av schablonregeln. Mot bakgrund av tidigare revision borde man välja ett stickår liggande runt år 2000 och basera schablonen på 150 procent av stickårets taxeringsvärde. Då skuldsättningen idag är avsevärt högre än den var 1976 talar även detta för att man bör lägga stickåret runt millenieskiftet.

Inför preskription för överträdelser mot strandskyddet.

Idag finns det ingen preskriptionstid för brott mot strandskyddsreglerna. Preskription finns heller inte för mord, dråp, grovt folkrättsbrott, folkmord samt terroristbrott. Avsaknaden av preskriptionstid innebär att det vid förvärv av en fastighet med byggnation i strandnära läge kan uppstå en situation där den nyblivne ägaren till fastigheten kan bli ansvarig för byggnation som strider mot strandskyddsreglerna, trots att vederbörande handlat i god tro och att byggnaden uppförts mycket länge sedan.

Det är orimligt att det inte finns preskription för brott mot strandskyddsbrott och det skadar dess legitimitet. Det borde därför införas en preskriptionstid, i enlighet med PBLs 10- årsgräns, för att undvika situationer enligt ovan.

Inför regler som underlättar byggande, renoveringar och förändrad användning av fastigheter i strandnära läge.

Rätta felöversättningen av ”socioecomic needs” i Vattendirektivet.

I Vattendirektivets engelska version används begreppet ”socio-economic needs”. Detta har på svenska översatts till ”samhällsekonomiska behov” – och det är precis där felet ligger. På danska, tyska och franska pekar begreppet åt samma håll: socioekonomiska behov. Men i Sverige blev det ”samhällsekonomiska behov” – en formulering som har gjort rättstillämpningen snävare, hårdare och mer ensidigt ekonomisk än vad direktivet rimligen avsåg. Den svenska översättningen av artikel 4.5 i vattendirektivet bör granskas juridiskt, begreppet ”socio-economic needs” klargöras på EU-nivå, eftersom det inte rör sig om en akademisk detalj utan om en översättning som i över 25 år kan ha påverkat hur svenska myndigheter och domstolar tillämpat undantagsreglerna – ofta till nackdel för mindre kraftverksägare

Översyn av regelverket och principerna för klassificering av vattendrag som kraftigt modifierat vatten. 

Förtydliga hur andra samhällsnyttor bättre kan infogas i processen när man överväger att riva dammar.

Nyttja alla möjligheter till nationell anpassning vid implementering av naturrestaureringsförordningen.

Möjligheten att bruka skogen är en viktig del av en fungerande äganderätt. Vid implementeringen av Naturrestaureringsförordningens behöver alla möjligheter till nationell anpassning användas för att i så låg utsträckning som möjligt begränsa brukandet. Särskilt viktigt är en tydlig definition och avgränsning av naturtypen Västlig taiga samt nyttjandet av artikel 4:13 för att möjliggöra användningen av icke-försämringskravet på biogeografisk nivå.

Utvidga naturvårdskontot att omfatta fler ersättningsformer vid intrång än naturvårdsavtal

Säkerställ att ändringarna i Skogsvårdslagstiftningen genomförs och att markägarna får ersättning för rådighetsinskränkningar i pågående markanvändning förorsakade av artskydd.

Nyttja alla möjligheter till nationell anpassning vid implementering av naturrestaureringsförordningen.

Sverige behöver ett jordbruk som kan producera mer mat, stärka vår försörjningsförmåga och bidra till levande landsbygder. Genomförandet av EU naturrestaureringsförordning får därför inte leda till att produktiv jordbruksmark tas ur bruk eller att möjligheterna att bedriva och utveckla ett aktivt jordbruk begränsas i onödan. Naturvårdsåtgärder måste utformas med respekt för äganderätten och med hänsyn till jordbrukets grundläggande uppgift att producera livsmedel.

Sverige ska använda hela det nationella handlingsutrymmet för att värna produktiv jordbruksmark och ett fortsatt aktivt brukande. Genomförandet ska prioritera lösningar som går att förena med ökad livsmedelsproduktion och lönsamhet och undvika svenska särkrav som försämrar jordbrukets konkurrenskraft. Ett aktivt brukande är en nödvändighet för att bidra till målen.

Utforma CAP efter 2027 för att främja ökad produktion, konkurrenskraft och lönsamhet i aktivt jordbruk.

Svenskt jordbruk måste ges bättre förutsättningar att öka produktionen. En högre svensk livsmedelsproduktion stärker både försörjningsberedskapen och landets konkurrenskraft samtidigt som den skapar företagande, investeringar och arbetstillfällen på landsbygden. EU gemensamma jordbrukspolitik efter 2027 behöver därför tydligt premiera den som aktivt brukar marken, producerar livsmedel och investerar i sitt företag.

Jordbrukspolitiken ska inte i första hand vara ett system för att administrera stöd, utan ett verktyg för att stärka produktionskraften i europeiskt och svenskt jordbruk. Vi förväntar oss att regeringen driver en tydligt produktionsfrämjande linje i utformningen av CAP efter 2027. Resurser ska i högre grad riktas till aktiv produktion, investeringar, produktivitetsökningar och stärkt konkurrenskraft. Politiken ska ge lantbrukare långsiktiga förutsättningar att producera mer, utveckla sina företag och våga investera för framtiden. Fokus ska ligga på utförande av åtgärder och alla företag, oavsett storlek, ska få samma förutsättningar.

Minska den administrativa bördan

Varje timme som lantbrukaren tvingas lägga på onödig administration är en timme som inte kan användas till produktion, företagsutveckling eller investeringar. Om Sverige vill öka livsmedelsproduktionen måste det också bli enklare att vara lantbruksföretagare. Regelverk, kontroller och rapporteringskrav ska vara proportionerliga och utformade utifrån företagens verklighet.

Minskad administration är därför inte bara en förenklingsfråga, det är en viktig del av en politik för högre produktivitet och bättre lönsamhet. Vi ska arbeta för konkreta regelförenklingar som frigör tid och resurser till produktion. Företag ska inte behöva lämna samma uppgifter flera gånger, myndigheternas krav ska samordnas och nya regler ska alltid prövas utifrån hur de påverkar jordbrukets kostnader, konkurrenskraft och möjlighet att producera.

Inför en ersättningsrätt i grundlagen för rådighetsinskränkningar.

Förbättra ersättningen till markägare vid byggande av elnät.

Den omfattande utbyggnaden av elnätet kommer ha omfattande inverkan på markägare och deras möjlighet att bedriva jord- och skogsbruk samt annan affärsutveckling.

Revidera talerätten för att stärka markägarens ställning i en överklagandeprocess och tydliggör vilka som ska anses ha talerätt kopplat till pågående markanvändning.

Revidera miljöbalken för en bättre balans mellan inskränkningar och ersättning, förtydliga begrepp och bättre incitament för markägare.

Staten ska ha bevisbördan för inskränkningar av äganderätten.

Främja frivillig lokal samverkan mellan markägare – ingen ökad reglering

En fungerande viltförvaltning är en förutsättning för ett produktivt jord- och skogsbruk. Viltstammar kan orsaka betydande skador på grödor, skog och andra värden som markägare producerar. Förvaltningen behöver därför utgå från lokala förutsättningar och ge markägare möjlighet att gemensamt förvalta viltet utifrån lokala behov.

Förbundet förväntar oss att regeringen stärker förutsättningarna för frivillig och lokalt förankrad samverkan mellan markägare och andra berörda. Fokus ska ligga på fungerande förvaltning av en viltstam av god kvalitet och minskade skador. Vi vill inte se nya lager av reglering och administration.

Förenkla skyddsjakten på varg och stärk det skadeförebyggande arbetet.

Djurhållning och betesdrift är en viktig del av svensk livsmedelsproduktion och avgörande för att många marker fortsatt ska kunna brukas. Närvaro av stora rovdjur och ökad risk för angrepp riskerar att göra djurhållningen olönsam eller omöjlig måste samhället kunna agera snabbt och effektivt. Rovdjursförvaltningen måste utformas så att betesbaserad animalieproduktion kan bedrivas.

Förbundet verkar för förenklade möjligheterna till skyddsjakt när stora rovdjur orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga skador. Det skadeförebyggande arbetet ska samtidigt stärkas så att kostnader och konsekvenser inte läggs på enskilda djurhållare och markägare.

Utveckla och tillhandahålla inventeringar som beslutstöd i förvaltningen

En effektiv viltförvaltning måste bygga på kunskap. Tillförlitliga inventeringar av viltstammarnas storlek och utveckling är nödvändiga för att kunna anpassa förvaltningen efter markens produktionsförmåga och de skador som uppstår inom jord- och skogsbruket. Goda beslutsunderlag gör det möjligt att sätta relevanta mål, genomföra rätt åtgärder och skapa bättre balans mellan livskraftiga viltstammar av en god kvalitet och ett konkurrenskraftigt brukande av marken.

Förbundet vill säkerställa att aktuella och kvalitetssäkrade inventeringar finns tillgängliga som praktiskt beslutstöd. Markägares, lantbrukares och jägares lokala kunskap ska tas till vara och förvaltningen ska utgå från målet att begränsa viltskador och skapa goda förutsättningar för en långsiktigt hållbar produktion.

Använd möjligheter till anpassning och undantag från direktivets krav för kulturhistoriska byggnader.

EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda, EPBD, ska minska energianvändningen och bidra till klimatomställningen. Men när direktivet nu genomförs i Sverige riskerar regeringen och Boverket att skapa ett regelverk som allvarligt skadar kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Detta eftersom man valt att inte nyttja direktivets undantagsmöjligheter.

Vi anser att regelverket behöver justeras på fyra områden:

• Sverige måste använda de undantag som EU-direktivet faktiskt medger för kulturhistoriskt värdefulla byggnader

• Kompetenskraven behöver skärpas för dem som föreslår åtgärder i historiska hus.

• Äldre byggnaders klimatnytta måste bedömas utifrån livscykelperspektiv och resurshushållning

• Energideklarationer och finansiering behöver utformas så att varsamt bevarande inte bestraffas.

Revidera arrendelagstiftningens besittningsskydd.

Arrendelagen tillkom i en tid när det var befogat med balansering mellan parterna, arrendatorer och markägare. I typfallet var arrendatorn den mindre och svagare parten som oftast bodde på den gård man arrenderar.

I dag har antalet arrendekontrakt som innefattar arrendatorns bostad väsentligen minskat. Med den pressade lönsamheten inom jordbruket och stordriftsfördelarna har driftsenheterna väsentligt ökat sina arealer. Vi ser idag många tidigare arrendatorer som ökat sin odlade mark genom att arrendera från andra.

Ladda ned PDFn här.